BLOGGAR

Tåget: Stockholm- Skåne, 22 03 27
Ännu en förfärlig vecka har gått! 💀 

Ukrainas folk lider helvetets kval! 

I välfärdens sköra Sverige ser vi oss om efter hjälp med landets försvar! 

Hundratals miljarder, som möjligen kunde investerats i Försvaret, rann iväg till vinstdrivande friskolor och omsorgsföretag! 

Jodå: västvärlden har också sina ”oligarker”.

Och ännu rapar rasisterna sin rappakalja, om vem ska få bo i detta land. Vem? Vad är det för djävla fråga???

 

Fatta att det är ren tur att Sverige överhuvud existerar! 

 

Fatta att migration pågår ständigt! 

 

Mina förfäder utvandrade för övrigt till USA från dåtidens repressiva och konservativa Skitsverige. Och inte migrerade de till ”närområdet”!

 

Läs: mina förfäder var ekonomiska flyktingar!

 

Jag är förbannad! 

 

Men jag har börjat skriva igen. 

Det har visserligen varit stiltje ett tag, pga bristande energi, men jag har börjat så smått med att skriva lite mer om Anna-Johanna (Jonna). 

 

Detta gör sig nu bäst i tredje person, rent tekniskt, då Hester är i första. Men det är svårt att komma riktigt nära i tredje person, tycker jag. Ja, det är en hantverksmässig utmaning, skulle man kunna säga.

 

I dagarna talas det mycket om ukrainska Lviv som en gång i tiden var polskt!

Åtskilliga gånger har jag läst om denna stad i historieböckerna. År 1704 slog Karl den tolfte till mot staden, och intog densamma. Det lär förståss ha varit en betydligt mindre stad då. Och det var en stormning med den tidens krigföring, mått och medel. Krig var det likväl.

 

Stadens namn har varierat under århundradena och hette ett tag Lemberg.

Mina tankar går nu till folket där! 

 

I Sverige oroas vi och har börjat preppa (jag också!). Och jag har läst att vissa typer av hundmat är slut!?

 

Nåväl; även pannlampor har det gått hårt åt av, noterade jag i en butikskedja med ett efternamn, snarlikt mitt eget!

 

Och därmed önskar jag Putin åt helvete 😈 och övriga en god vecka! 

Eders Örjan

 

Stockholm, fredag, 22 03 11

Äntligen i civilisationen; småstadens o-charm övergav jag igår kväll. Idag tunnelbana och högre tempo.     

 

Och jag ska inte skriva politik här, men… efter 20 års gödande av Lillputte Nyhitler, och svärmerier kring skatteavdrag, fria fjantskolor, rotavdrag för kök/ köksöar och badrum i miljonklassen, rutavdrag för pigtjänster, (rötavdrag?) så är det nu annat ljud i skällan!

     

Hos mig också!

     

Vi ska ta till vapen, om så krävs! Själv gjorde jag lumpen 1985-1986, och övade på samma scenarium som nu, typ.

     

För två veckor sedan:

Jag såg det inte; ville inte se det. Blundade, eller åtminstone kisade; har gjort så i 20 år.

     

Sak samma gjorde Europa när Putins förlaga, alltså Originalhitler, kom till makten. 

 

I det här läget känns det nästan meningslöst, för att inte säga redikulöst att skriva 1700-talshistoria. Å andra sidan så lär vi oss en sak: historien upprepar sig: alltid! Läs historien och Du kan skärskåda framtiden!

 

Ja, men jo; jag överväger helt seriöst att skita i det.

 

Att skriva alltså. 

 

Mitt författarkall har just blivit kallt; kallnat.

 

Bättre vore att göra nytta, för livet. Och det finns ju olika sätt.

 

Icke desto mindre så sitter jag på fik nu, med Tenneseerockarna Cordovas i hörlurarna för att slippa högtalarmusiken, om det nu ens kan kallas för….

(Hörni: testa Cordovas “A song for you”. Tack mitt kära F för upptäckten av detta band). 

 

Jag kommer säkert försöka skriva, några rader nu.

 

På ren djäfvulskap! För att trots Lillputte Nyhitler.

 

Det är lugnande; en rogivande medicin när det flyter.

Orosskapande när det inte vill sig; när allt spretar.

 

Under 1700-talets början växer det ryska tsarväldet fram, expanderar åt alla håll. 

 

Den nya ryska huvudstaden, vid denna tid, Sankt Petersburg, byggs på det som fram till dess varit svensk mark. Slaget om denna plats kallas slaget om Nyen skans, 1703, vilket alltså var en fästning i Svenska Ingermanland (ja, även jag får kolla på kartan).

 

Nu till verket!

 

Eders

Örjan 

 

 

Stockholm, fredag, 22 03 11

”JAGAD” av småhundars bjäbbande 🦮🐩🐕‍🦺 (nej men de är gulliga och finns överallt på landsbygden numera) och arbetslivets obegripliga, än mer odefinerbara krav 😎, har jag lämnat den nordskånska idyllen och äntligen landat i storstan! 🏬🏢⛪


PUST! 🙀
 
I VECKORNA som gått har jag varit dödsorolig för att jag inte kan skriva 👽💀☠️. För att jag är en pajas! En clown och dessutom utan scen!LITE uppmuntrad blev jag av att lilla byn GÄRDSLÖVs byalag (södra Skåne) ska lägga upp ett reportage om mig! Jag har skrivit det själv! 🙄😃

JAG är djäfvligt nöjd med det! Det blev på temat litterär känsla! 😇 Jag tycker att det är med skrivande som med musik 🎸: visst, transparation, automatiserade kunskaper, tricks och koncept är grunden men… känslan är som fågelns vingar! 🐦 Rätt så viktiga ändå! 😄

NU är jag på fik på Söder och passerade undersköna Maria Magdalena kyrka på vägen hit! Vårsolen gassade! ☀️☀️☀️

MED GITARRISTEN John Sykes som bland annat spelade med Thin Lizzy, i lurarna, tar jag mig åter an skrivjobbet! Sykes är ju förresten teknisk och konceptuell men när han spelar med känsla så… lyfter det! 🕊️ 🎸

DET ska bli en timme till, minst. Jag försöker komma undan/ över min oro och skapa verkshöjd! 👏

VAD händer? Jo, Hester möter en bekant ”varelse” från en svår tid i livet, då hon som ung skulle giftas bort. Han (varelsen) var då bara ett barn och kallades för Gossängeln! 👼

Vad det nu är?! 🙄 😄

SKÖT om Eder! 😊

Örjan