|
|
|
|
|
|
|
|
I spåren efter kungens galna flykt
|
|
Äntligen fick jag så besöka Stralsund och grotta ner mig i karolinsk tid. Dramatiken kring kung Karl XII är här bättre än i den bästa äventyrsroman. De flesta levde dock i skräck, inneslutna i bombardemang och plågade av vinterkylan.
|
|
|
|
|
|
Stralsund är en välbevarad stad. Mycket av den medeltida staden är varsamt restaurerad.
|
|
|
|
Stralsund: december 1715.
|
Generalmajor Conrad von Ranck, 51 år gammal, satt vid ett träbord som han höll fast med båda händerna. ”Det var väl ett djävla skakande”, utbrast han men skämdes förstås över svordomen. Bläckdonet skvimpade över och gåspennan kletade av bläckklumpar när han skrev. Det är under att man ännu kan skriva, mumlade han. Och kanske är det sista dagen.
|
Generalmajor Conrad von Rancks uppdrag är att att skriva till sin uppdragsgivare Fredrik av Hessen i Stockholm, en man som senare ska tituleras Fredrik den förste av Sverige. Conrad von Rancks brev blir fragmentariskt och osammanhängande.
|
”Det är förtvivlat; snart finns ingen utväg för den dumdristige konungen av Sverige att komma härifrån levande; det är så att man undrar ifall denna konung föresatt sig att dö, men samtidigt så är det som om Gud har gett honom det värsta straffet; att icke få lov att dö. Ett vedervärdigt öde.”
|
Nej, men; så kan jag ju för fan inte skriva; för Guds skull!
|
|
Ovanstående rader finns i ett utkast till manus av mig.
|
Platsen är Stralsund, närmare bestämt Frankenkronwerk, en mindre befästning nära hamnen. Svenskstaden Stralsund är vid denna tid kraftigt bombarderad, dag som natt. Det är en tidsfråga innan staden invaderas. Växande stormakter som Ryssland och Preussen vill ge Sverige ett dråpslag. Ärkefienden Danmark, Polen samt furstendömena Sachsen och Hannover likaså.
|
Kung Karl hade motvilligt insett att han måste fly, över havet till Skåne. Av tiotusentals soldater som skeppats ut från Sverige sedan år 1700 var nu de flesta döda eller i fångenskap. Det fanns ingen fältarmé kvar att tala om.
|
I början av december 1715 var den en fråga om dagar innan "svenskstaden" skulle kapitulera för fienden. Staden skulle invaderas; svenske kungen tillfångatagas och Sverige förnedras. Sveriges enväldige härskare måste därför fly och den 10 december lämnade han högkvarteret i Stralsund med sina två närmaste, Överste Gustav Fredrik von Rosen, överste Otto Johan von Düring, samt kammarpagen Johan Manderstierna.
|
Det tappra gänget äntrade i skydd av mörkret en roddbåt med sex roddare och fick låta sig huggas fram genom isen. Framåt morgontimmarna drog båten på sig fientligt artilleri. På eftermiddagen, påföljande dag, lämnade det kungliga sällskapet roddbåten för ett lastfartyg som stod och väntade enligt flyktplanen; äntligen öppet hav! Dagen därpå siktades ett mindre svenskt örlogsfartyg, Snappupp, som kunde sätta kurs över Östersjön.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tavlan (överst) från Stralsund Museum visar en mycket vacker stad, och den ser nästan likadan ut idag. Stora, pampiga kyrkor och klosterbyggnader; gamla handelsmagasin och pittoreska borgarkvartér.
|
Ett särskilt hus, Museumhaus, är en liten raritet som visar hur ett hus byggts på i flera lager, så att säga, allt sedan tidig medeltid och fram till dags dato. Hela det medeltida Stralsund är för övrigt tämligen intakt och finns upptagen på UNESCO:s världsarvslista. En viss jämförelse, tycker jag, är gamla stan i Stockholm som dock ger en mer kompakt upplevelse.
|
Min tanke med vistelsen här var främst avkoppling tillsammans med min flickvän F. men en underliggande idé var att fila vidare på en dramatik kring den svenske kungen Karl XII:s våghalsiga flykt ifrån staden då det begav sig.
|
Manusraderna överst ligger rätt fint, tycker jag, men hur det blir efter redigering, det återstår att se.
|
|
|
|
Kultur, kaffe och kalorier hänger liksom ihop.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Man kan ju undra...
... hur kung Karl den tolfte (1682-1718) möjligen kände sig när han, vid luciatid, före julen 1715 kom tillbaka till Sverige – vid Skåre i Sydskåne. Snappupp ankrade slutligen vid nämnda fiskeläge efter den svåra överfarten.
|
Resultatet efter 15 års krigskampanjer var ett kraftigt minus. Sveriges era som stormakt var över. Likväl så bevittnade dåtidens historieskrivare kungens jämna, godmodiga humör, samt vänliga sätt. Med detta sagt önskar jag dock ej förhärliga en diktator som oftast såg våld som lösningen.
|
|
Den redan besvärliga situationen skulle bli värre: i september månad år 1716 stod
|
50 000 ryska och danska soldater i Danmark och väntade på klartecken för att embarkera transportfartygen. Färden över sundet och landsättningen i Skåne var noga planerad. Läget var ur svenskt perspektiv prekärt. En uppmarsch av fienden mot centrala delar kunde förväntas.
|
I sista stund avblåstes företaget. Men det är en annan HiStoria.
|
|
|
Vill Du mot förmodan avsluta nyhetsbrevet: klicka på "Unsubscribe" nedan:
|
|
|
|
Frankenkronwerk. Här bodde Karl den tolvte innan han övergav svenskstaden Stralsund.
|
|
|
|
Minnen från svensktiden
På Stralsund museum, bevandrat i hyfsat tempo på ett par timmar, finns den här kungatavlan och många andra svenskminnen. Annat finns också givetvis, men det var ändå en ganska lång tid i historien som staden var Sveriges brohuvud ut till kontinenten.
|
Stralsund övergick i svensk "ägo" om man så säger efter det 30-åriga krigets slut 1648 och freden som då kom, kallad Westfaliska freden. Då ritades nya kartor upp över ett totalt genomhärjat Europa, och en av de segrande makterna var Sverige som fick en hel del att säga till om.
|
|
Stralsund blev en mycket viktigt del av svensk stormaktspolitik som avslutades 1815, då staden med angränsande områden övertogs av Preussen. Sveriges maktpolitiska dominans på den europeiska arenan var över - för gott.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
