|
|
|
H i S t o r i e s. b y O r j a n
|
|
|
|
|
|
Till läsare och andra som uttryckt intresse, skickar jag någon eller några gånger per år ett nyhetsbrev. Dessa handlar om mina böcker, mitt skrivande och annan historia. Önskar Du inte läsa något mer från mig; klicka här: avregistrera. Finner du den information, som Du redan fått, som störande, så ber jag om ursäkt!
|
|
|
|
|
|
När allt flyter som bäst, så plockar jag bara ner den text som står färdigskriven, i himlen!
|
|
Jag hade inget val
Det var boken som valde mig!
|
|
|
|
|
Och en bild från natten då jag bokstavligen satte punkt för Skriftställaren.
|
|
|
|
|
|
|
(Obs! Är texten förkortad eller ofullständig: tryck på "läs hela meddelandet" eller en liknande funktion i ditt e-postmeddelande.)
|
|
Det var en måndagsnatt, vill jag minnas.
Klockan 00:47 satte jag punkt.
Det fanns magi i luften.
Ordet färdig, stod skrivet av stjärnor i rymden.
Jag och min "sidekick" F. hade denna natt korrekturläst som galopphästar på ett upplopp. Vi var svettiga, stressade och uppe i varv.
|
Nu hade vi äntligen gått i mål, efter tre veckors intensiv korrekturläsning.
|
450 boksidor sidor blev resultatet. Detta efter:
|
-
|
Oräkneliga timmars inläsning av material.
|
-
|
Några tusen timmars utmejsling av plotten.
|
-
|
Några hundra spontana noteringar.
|
-
|
Flera omskrivningar av hela manuset.
|
Allt efterhand som jag arbetade med manuset, blev sikten tydligare. En väg att vandra urskilde sig i snårskogen.
|
Till sist blev det raka spåret.
|
Det var då som den märkliga känslan kom; allt är förutbestämt.
|
Jag har inte haft något val.
|
Det var Boken valde som valde mig.
|
Vässat manus
Den magiska måndagsnatten infann sig i april månad ifjor. Sedan dess har jag vässat manuset i ytterligare två omgångar; mening för mening, ord för ord. Och nu väntar korrläsning av den så kallade inlagan (som texten ska se ut i tryckt bok).
|
Det är ett grannlaga arbete, men ett år med korrekturläsning går likväl fort och betänk: varje mening har oändligt med variabler... tills det slutligen blir rätt.
|
Det blir Fri Press förlag som ger ut min tredje roman. Förlaget designar inlagan, utformar omslag och grafiska symboler samt ger oförtröttligt råd och stöd.
|
Fri Press har även publicerat de två föregångarna i bokserien: MMD Systrarna och MMD Stenhuggaren. Jag är oändligt tacksam för att få samarbeta med kunnigt förlagsfolk. Fri Press har för mig varit en "möjliggörare".
|
En ny resa
Jag minns inte riktigt när den kom till mig, titeln Skriftställaren, men det var när jag insåg att bärande karaktärer i de två tidigare böckerna, och i den kommande, är just skriftställare.
|
Och själv är jag väl också en sådan, skriftställare – sedan drygt tio år tillbaka som manusskrivare och dessförinnan med penna i hatten under många år. Den pennan lade jag för övrigt ner hösten 2009. Då var för mig en tjugoårig resa som skrivande journalist över.
|
Tidningsbranschen gungade vid denna tid. Jag valde att lämna moderskeppet för att satsa på författandet samt att omskola mig till lärare. Dessa beslut har jag aldrig ångrat. Det skulle bli en ny resa.
|
Debuterade
2018 debuterade jag med romanerna Marias Mirakulösa Döttrar Systrarna och MMD Stenhuggaren.
|
Jag återupptog skrivandet ganska så snart efter "släppfesten" och påbörjade då en helt annat berättelse – på skånsk botten även den – och med historisk verklighetsbakgrund, fast på 1500-talet.
|
Men det är, som sagt, en annan story och med ett ännu ej färdigställt manus. Jag får se framtiden an.
|
Istället så valde jag att gå vidare med Marias Mirakulösa Döttrar. Jag kunde bara inte överge dessa. De var ju fortfarande unga, om man säger så.
|
På mobilen
Med post it-lappar och spridda noteringar i anteckningsblock och i mobilen, skrev jag sedan olika kapitel med isolerade händelser under ett par års tid. Jag visste ungefär vad jag ville skriva, men inte hur. Större delen av råskrivandet gjordes på strötider, på tågstationer, i bilen eller på andra småtider. Därefter var det dags att sätta ihop händelserna, till en logisk kedja, men likväl tillåta mig att hoppa rätt så fritt i tid och rum.
|
Det är för mig ingen lättköpt seger att skriva en roman. Ofta när jag skrivit någon timme en kväll, så inser jag dagen efter – i bleka dagsljuset – att det skrivna inte håller måttet. Det har inte nått så kallat verkshöjd och är därmed inte "pappret värt".
|
Jag blir besviken – rentav förbannad!
|
Dessa frågor är början till hur en text tar form. "Skit" bearbetas, i flera omgångar –blir till kraftfull kompost och näring, kan man säga som en metafor för denna process. Taffliga rader, justeras, reorganiseras, diskuteras; plötsligt så får de vingar! De bär.
|
Ju mer man "filar"
En text blir bättre, ju mer man "filar" på den. Detta är ett ovedersägligt faktum, förmodligen rent matematiskt.
|
Ett manus till en hyfsad roman, är omskrivet flera gånger. Så gör nog de flesta skriftställare. Själv så får jag hålla på tills den där speciella känslan kommer – då boken är så som den alltid varit tänkt att vara!
|
Känslan får till viss del styra plotten, men det är en balansakt. Grundidén måste stå fast och så även historiska fakta.
|
I tider då jag skriver nytt material, så har jag en ständig "kostymfilm" i mitt huvud, i synnerhet när jag skriver nya avsnitt.
|
Meningarna kommer ibland som blixtar och måste sättas på pränt, omedelbart, var jag än är, står eller går. I annat fall så är de oåterkalligen borta! Detta är ohyggligt retsamt de tillfällen då jag kommit på något bra, men glömt eller inte hunnit anteckna.
|
Fick en skötare
Inledningsvis i arbetet med Skriftställaren, så jag tog jag fasta på en svårbegriplig omständighet: Ester Jönsdotter fick mot slutet av sin sängliggande tid en manlig sjukskötare, en dragon. En sådan var en beriden soldat med ganska så hög status i lokalsamhället. I verkligheten så hette skötaren Gumme Bredberg (i mina böcker benämnd Gudmund Högberg). Denne dragon skulle alltså ta hand om den sjukliga, fastande Ester.
|
Vem betalade Bredberg för denna tjänst? Det måste ha varit oerhört dyrt att hyra en dragon dygnet runt! Och hur kan det komma sig att man anställde en man till att ta hand om en kvinna, vid denna tid, då kvinnor och män ännu satt på var sin sida i kyrkan? Det fanns ett antal frågor att besvara.
|
Flydde
En annan sak är att källor från 1700-talet beskriver Esters flykt från sitt hem på ett mycket fantasifullt sätt. Men sannolikt så var det verklighet, eftersom det nog inte fanns skäl att ljuga om just hur flykten gick till. Mer om detta kan Du förstås läsa i Skriftställaren som i likhet med Stenhuggaren och Systrarna utgår från en bas av verkliga händelser, vilka justerats en aning.
|
Jag har antagit uppdraget att göra verklighet till dikt; ett grannlaga och samtidigt lustfyllt uppdrag, tänker jag.
|
På latin
Som författare om historiska tider, så gör jag många sökningar efter källor via internet, i digitala, arkiv men även i avhandlingar och fysiska böcker. Många källor från 1700-talet är skrivna på latin, vilket för mig är otroligt retsamt. Till exempel så skrev en av mina viktigaste källor, Johan Jacob Döbelius – som även finns som karaktär i böckerna – på latin. Detta språk skulle jag vilja lära mig, och kanske så finns det någon kvällskurs...
|
Odla sin trädgård
Varför ägna tusentals timmar åt ett hantverk som mest kostar, och som är mycket svårt att tjäna pengar på, såvida man inte tillhör den mest erkända eliten?
|
Svar: det är bra och nyttigt att odla sin egen trädgård, som Voltaire (fritt översatt) uttrycker sig i den smått vansinniga världsklassikern Candide (1759).
|
Jag tvingades att läsa denna bok på Hässleholms Tekniska gymnasium, för 40 år sedan, men fattade föga eller typ ingenting, men jag minns att min rockbandspolare Berra då pratade om att alla bör odla sin egen trädgård; att detta är lyckan och meningen i livet. Men jag fattade inte heller vad Berra dillade om – tyvärr!
|
Skuggorna av omognad och okunskap i mitt sinne var helt enkelt för stora.
|
På lärarhögskolan kom jag åter i kontakt med klassikern Candide. Jag borde kanske ha läst boken än en gång men nöjde mig då med att kolla fakta om boken: Candide är en satirisk pikareskroman (Wikipedia 23 04 24). Den kritiserar tanken om en ordnad värld; lyfter fram galenskaper, vulgariteter, ond bråd död.
|
Ja, och i en sådan värld så gör man ju faktiskt, kanske bäst i att... odla själv, något lite, om möjligt.
|
Således gror fröna nu i mina odlingslådor. Det är spännande att se de rara plantorna utvecklas.
|
|
Frön gror också i mitt huvud, till en fjärde roman.
|
|
|
|
|
Snart dags för släppfest!
Håll utkik efter "släppfest" i höst.
Planerna är att kombinera lite boksnack med musik, och kanske ett helt band.
Efter Skriftställaren MMD del 3 planerar jag för en avslutande bok i serien, MMD del 4.
|
Titeln är troligen klar. En hyfsad del av manuset är redan skrivet.
|
Jag ska snart återuppta arbetet med detta manus.
|
Det blir smärtsamt också.
|
De mirakulösa döttrarna har följt mig – eller jag dem – i många år nu.
|
Jag vet ännu inte riktigt var släppfesten kommer äga rum, men det blir i trakten Bjärnum-Hässleholm.
|
Och gärna i Stockholm också!
|
|
|
|
Romansviten Marias Mirakulösa Döttrar (2018, Fri Press, Rävlanda) består hittills av två böcker med undertitlarna, Systrarna och Stenhuggaren.
Den tredje delen i serien, MMD Skriftställaren, planeras utkomma hösten 2024.
|
Böckerna är inspirerade av skånska Ester Jönsdotters öde. Ester föddes 1682 och blev en riksbekant kändis i början av 1700-talet, då hon genomlevde en flerårig fasta och ansågs vara ett så kallat mirakel, det vill säga en kvinna med särskilda, övernaturliga eller gudomliga egenskaper.
|
1700-talet var ännu en tid för magi, men också en brytningstid för olika tolkningar av hur vi människor påverkas av gudomligheter och magiska väsen.
|
Första boken är MMD Systrarna som följs av MMD Stenhuggaren. Berättelsen har sin början på 1700-talet och på Söderslätt.
|
Mystiken tätnar och det blir svårt för läsaren att sortera ut vad som är sanning; vad som kan vara sanning eller vad som möjligen är magi.
|
I romanserien Marias Mirakulösa Döttrar är det kvinnorna som gör motstånd mot det massiva patriarkala förtrycket vid denna tid.
|
Romanernas huvudkaraktärer, Hester och Jonna, befinner sig i lokalsamhällets utkant.
|
De hunsas och mästras med, men de vägrar eller kan inte underordna sig.
|
De är i underläge men använder sig av alla till buds stående medel – för att överleva.
|
|
De måste tro att det omöjliga är möjligt!
|
|
|
|
Uppladdning inför släppfesten på Bjärnums museum.
|
|
Dubbelt boksläpp
Jag skulle leverera i romanens format för första gången i mitt liv. En dröm, skulle besannas: gånger 2 dessutom.
Jag gjorde något rätt så ovanligt, tror jag, i november 2018 när jag debuterade samtidigt med två romaner.
|
Marias Mirakulösa Döttrar Systrarna och MMD Stenhuggaren är två böcker som kastar dig tillbaka och in i en annan värld, nämligen 1700-talets.
|
Debuten firades med släppfest på Bjärnums museum varifrån bilden, ovan, är tagen.
|
Det var en nervös blivande författare men samtidigt en festlig dag med musik, sång och berättelser. Tack alla Ni som gjorde festen möjlig.
|
|
|
|
|
|
Bokomslagsfotografering! Isa Sten och Fri Press lektör Dag Persson undersöker en ruin i Hågnarp, väster om Bjärnum.
|
|
|
|
Vill Du veta mer om mig och mitt skrivande?
Följ min hemsida, eller mig på sociala medier (klicka på länkarna).
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Dags för min tredje roman. I höst väntar nytt boksläpp. Berättelsen om mjölnarpigan Ester fortsätter.
|
|
|
|
Historia
När Schweden-brand härjade Altona
|
|
|
Imhof: Historischer Bildersaal.
|
|
Jag har många gånger läst om nedbränningen av Altona och funderat över varför det skedde.
Schwedenbrand, som den kallas, var en katastrof. Många av stadens invånare brändes inne, andra jagades ut i kylan och snön.
När jag i våras var på semester i Hamburg, så passsade jag på att besöka stadsdelen Altona.
|
|
|
Wohlers park, Altona. En skön oas i stadsdelen. Här besökt i aprilgrönskan en morgon.
|
|
För mig som är särskilt intresserad av tidigmodern tid, har tyska staden Altona dykt upp lite varstans i källor och i böcker under årens lopp.
|
Gång på gång har det som hände i Altona, tidigt året 1713, benämnts som ett fatalt misstag; ja, ett stort övergrepp.
|
Den som gav order om detsamma var den svenske generalen Magnus Stenbock, känd för sina "getapojkar" i striden mot danskarna utanför Helsingborg i februari månad, 1709.
|
Inga "getapojkar"
Dock så var majoriteten i den svenska armén knappast "getapojkar", eller ens pojkar (även om det fanns).
|
|
Armén som Magnus Stenbock anförde var visserligen nyrekryterad men hyfsat väl övad och organiserad. De allra flesta soldaterna hade försetts med svensk, blå enhetsuniform.
|
Slaget stod mot den danska invasionsarmén i Skåne, grupperad vid Ringstorp, utanför Helsingborg.
|
I modern tid, i synnerhet under 1800-talet och i nationalromantisk anda, så har man försökt att förvandla Magnus Stenbock till en hjälte. Eftersom hans efternamn slutar med bock, så var det ju logiskt att han hade "getapojkar" vid sin sida.
|
Dessa "getapojkar" framställdes som oskyldiga gossar i det bleka ljuset från den elaka fienden. De gick mot slakten i marschtempo från virveltrummors slag, för att försvara sitt fosterland. Men inte heller den saken var vid denna tid helt tydlig.
|
I början av 1700-talet var det ännu många, kanske till och med majoriteten, av skåningarna som kände sig mer danska än svenska.
|
Slåss mot bröder
Det har för mig alltid varit en gåta, att skåningar kunde mobiliseras till att slåss mot och döda sina danska bröder.
|
Dock så var det många som tvingades: dessa uttogs till krigstjänst och kunde knappast säga emot. Andra rekryterades med målande propaganda om den svenske kungens rättmätighet tillika nidbilder om fiendens falskhet.
|
Så hetsades man till att hata sina grannar och medmänniskor.
|
Sak samma händer idag, och i skrivande stund, när hetsen mot invandrare i Sverige tar de mest bisarra uttryck.
|
Historien upprepar sig, vilket dock inte minskar vårt ansvar för att bryta kedjan.
|
Hade medvind
Efter en tid som guvernör i Skåne, samt med diverse uppdrag i rikets militära planering, reste Magnus Stenbock sommaren år 1712 över till svenska Rügen i Nordtyskland med en större transportflotta.
|
Cirka tiotusen soldater rymdes i skeppen och här lastades även mängder av materiel och förnödenheter. Detta var på direkt order från kung Karl den tolfte (som vid denna tid befann sig i exil nära staden Bender i Osmanska riket/ Turkiet).
|
Vid staden Gadebusch, i tyska hertigdömet Mecklenborg, hade Stenbock med sin fältarmé lyckats besegra fienden, en dansk armé med förstärkningar från Sachsen. En rysk arméenhet fanns en bit bort, men hann inte i tid delta i slaget på dansk sida. Detta var nog tur för Stenbock och hans mannar, då utgången av slaget annars kunde ha blivit en annan.
|
|
Slaget vid Gadebusch blev en stor propagandaseger för Sverige. Var Sverige –som vid denna tid var fattigt och därtill låg i krig med sina grannländer – på väg att återta sin stormaktsposition? Rykten surrade bland furstehoven i Europa. Kung Karl gladdes i sitt Carlopolis (en svenskstad i Turkiet). Stenbock hade medvind och kom av Karl XII att befordras till fältmarskalk.
|
|
|
Magnus Stenbock, här förevigad i nationalromantisk anda, till häst, anförande svenska armén vid slaget i Helsingborg, år 1709.
|
|
Bild: Gustaf Cederström 1845–1933. Olja på duk. Helsingsborgs Museum.
|
|
|
|
På historisk "skattjakt" i tyska Altona, en aprilmorgon.
|
|
Sviktande hälsa
Generalen vilade upp sig ett par veckor, så gott han nu kunde efter slaget vid Gadebusch. Efter alla år i fält, med tämligen högt stresspåslag, så hade hans hälsa nu börjat svikta. Och utan att han visste om det, är han dessa vinterdagar på väg mot att göra sitt livs misstag.
|
I januari 1713 är Stenbock åter i hästsadeln. Han har med sin armé tagit sig in på danskt område, trängd av fienden (Polen, Ryssland, Danmark).
|
Penningar behövs till truppernas vidare underhåll. Rykten gör gällande att staden Altona har en ansenlig förmögenhet. Nu måste Stenbock pressa fram pengarna. Han konfererar med de svensk-tyska provinsernas befälhavare, general Mauritz Vellingk. Denne dikterar en hård behandling av Altona.
|
Utkräver hämnd
Varför? Jo, vid en belägring av svenska Stade, i provinsen Bremen-Verden, hade under sensommaren 1712 omkring 150 hus förstörts och staden hade sedan intagits av danskarna, varpå general Vellingk nödgats fly till Hamburg.
|
En sådan brutal krigföring krävde ett svar, menade Vellingk, förbittrad över att ha behövt ta till harabenen. General Vellingk ansåg att man måste ge tillbaka med samma mynt.
|
Stenbock var inte av samma åsikt. Förvisso hade Stenbock själv gått fram hårt med brandfacklan under sina fälttåg i Polen, men nu gällde det i närområdet, och saken var därför mer känslig. Ej heller hans underlydande gillade Vellingks förslag, som kunde tolkas som en order. Stenbock hade dock sannolikt en valmöjlighet. Han var inte formellt underställd Vellingk.
|
Förhandlingar
Förhandlingar pågår en tid med Altonas styre, om olika summor, men när inget som närmar sig kraven läggs på bordet, så tryter slutligen Stenbocks tålamod.
|
Natten till den 9 januari så ger Magnus Stenbock så den bedrövliga ordern, varvid ett tusental svenska dragoner beger sig ut med facklor i händerna.
|
Dessa sätter systematiskt fyr på husen med början i stadens rådhus, varvid elden sprider sig och upp emot ett par tusen hus fattar eld. Fram mot morgonen, när det bleka vinterljuset kastar sina skuggor, så är det över en stad i aska.
|
Jag har inte hittat några säkra källor om detta. I Andreas Marklunds biografi om Stenbock (Stenbock 2008) anger författaren att det kan antas ha varit några hundra. Det är omskrivet att sängliggande sjuka, äldre och barnaföderskor råkade illa ut. På vägarna mot Hamburg påträffades åtskilliga dagar efter branden ihjälfrusna, flyende.
|
Stenbock själv skämdes men försökte livet ut rentvå sitt namn.
|
Han tillstod att han sedan Altonas brand aldrig mer haft en lycklig stund.
|
Magnus Stenbock dog i dansk fångenskap år 1717.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
